Sista veckan

Nu är jag äntligen hemma och har fått krama om mina nära och kära! Såå härligt!

De sista dagarna har jag, efter Cusco, besökt fyra städer. Först två nätters stopp i Nasca, där det framförallt annat blev en flygning över Nascalinjerna. Väldigt gamla geoglyfer eller linjer som det ser ut som. Ett stort ökenlandskap där dessa sevärdheter än idag finns kvar. Tyvärr inte superlätt att få på bild. Intressant att se, men jag kunde tyvärr inte njuta speciellt mycket då jag blev helt spyfärdig. Mycket kraftiga svängar och jag blev åksjuk.

Därefter en dag i Ica. Här bodde vi i en oas mitt i en öken. Häftigt landskap. Verkligen. Många avslappnande timmar samt ett ökenäventyr. Bilåkande samt nedglidandes på en bräda i ett par timmar. Otroligt energigivande och roligt!

Näst sista stopp var Paracas. En kortare båtutflykt gjorde vi här. Till Ballestasöarna. Kryllandes av olika fåglar och många sälar.

Här lämnade vi även vår käre Pelle. I Paracas. Den rosa bussen parkerades här och sista sträckan till huvudstaden Lima blev med hyrbuss.

Lima alltså. Två nätter här. En trevlig stad tycker jag. Tyvärr var det lite avslaget på energifronten. Slutet av resan och jag hade mycket tankar på hemresan. Lite sightseeing och ett par kaffe senare satt vi hursomhelst på planet mot Europa. Ett kort byte i Amsterdam innan jag landat i Köpenhamn och tar tåget hem till Halmstad. Borta bra men hemma bäst. Som alltid.

Till sist får jag tacka Rosa Bussarna för dessa veckor. Någonting jag varmt kan rekommendera. Ett fantastiskt resekoncept! Sedan såklart mina tolv resekompisar. Otroligt roligt har vi haft tillsammans. Många minnen för livet. Tack för det!

Machu Picchu

Nästa stopp. Machu Picchu. Var ska jag börja? Helt otroligt häftigt! Helt fantastiska dagar!

Dag 1:

I söndags gav vi oss iväg, med slutmålet Machu Picchu. Någonting jag sett fram emot stora delar av resan. Dagen började med 45km cykling ner från hög höjd. Från på 4200m ner till 1400m. Redan här magiska vyer bland bergen. Lättare att njuta av omgivningen än på dödsvägen. Framme i Santa Maria på 1400m var det riktigt varmt och än en gång blev det forsränning. Bättre än i Salta. Väldigt kul!

Dag 2:

Idag skulle det vandras! 20km genom djungel och uppför berg hade vi framför oss. Tufft skulle det bli, men satan vad det är roligt! Att gå, slita och svettas samtidigt som man får se så otroligt mycket, det är min grej det!Många höjdmeter och måånga myggbett blev det. Men med vandring på gamla inkaleder och smakprov på flera lokala frukter och bär vår guide visade oss glömde man snabbt bort hur jobbigt det var.Dagens avslutning blev en timmes bad i några varma källor precis innan vår övernattningsby. Lite konstigt efter en lång dag med mycket svett, men efter en kalldusch var det ganska skönt och avslappnande.

Dag 3:

Som start på dagen blev det zipline. Återigen efter Costa Rica hade jag ganska höga förväntningar, då detta skulle vara det största systemet i Sydamerika. Speciellt stor upplevde jag den inte, men väldigt roligt ändå. Vi fick testa åka upp och ner, åka som superman samt åka två och två för att tävla lite. Bra start på tredje dagen!Därefter var det en tre timmars platt vandring till byn där morgondagens tidiga vandring skulle börja upp till Machu Picchu. Vi gick med några pauser längs med järnvägsspåret hela tiden och längs med den brusande forsen. Härligt!

Dag 4:

Äntligen var det dags! Klockan ringer 03.45 och vi traskar mot ingången som öppnar klockan fem. Lite köande innan det var dags att börja bestigningen. Någonting jag sett fram emot, just för att folk sagt att det är så jobbigt. 400m upp och efter guidens utmaning kunde jag inte ta det lugnt. Han menade att jag kunde ta mig upp på under 40 minuter när den rekommenderade eller vanliga tiden var 60 minuter. Challenge accepted!Efter att det sedan gått 34 minuter var jag uppe. Fan så mycket jobbigare än vad jag trott. Men vilken eufori!Dagen bestod sedan av en guidad tur bland de gamla ruinerna och bebyggelserna. Mycket intressant! Därefter egen utforskning samt en vandring upp på ett intilliggande berg. Wayna Picchu. 200m högre upp och en återigen obeskrivlig vy över Machu Picchu och alla kringliggande berg. En fantastisk omgivning och givetvis en fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Nu är det bara lite mer än en vecka innan jag kommer hem. Ett par stopp kvar. På fredag åker vi här ifrån från Cusco till Nazca. 👋🏻👋🏻

La Paz mm

La Paz, vilken stad! En makalös upplevelse.

Staden ligger på 3600m med några enorma höjdskillnader. Tillsammans med staden El Alto (4000m), som i stort sett sitter ihop, är det en obeskrivligt häftig miljö. Branta backar och som sagt nivåskillnader i mängder som man definitivt blir trött av att gå i. Städer bara bestående av tegelhus.

Sedan 2014 finns flera linbanor som används som en del av kollektivtrafiken. Dessa testade vi såklart! Vackert var det verkligen!

En av kvällarna kollade vi på en wrestlingshow. Väldigt annorlunda, men ganska kul faktiskt. Här i Bolivia med tjejer och kvinnor i sina stora dräkter/klänningar.

Sist men inte minst, en av resans höjdpunkter (igen!). Dag två i La Paz cyklade jag dödens väg. En av världens farligaste vägar.

Först åkte vi buss upp till 4700m, tidigt, tidigt på morgonen. Väldigt kallt! Sedan på med skyddskläder och hjälm innan vi började trippen. En kortade sträcka på asfalt och på den nybyggda vägen för trafik. Därefter in på den gamla, smala och beryktade vägen. Dödsvägen. En grusväg inte bredare än 3.5 meter på sina ställen. Förr gick trafik till och från La Paz här och många dog då även här. Därav namnet.

Det var väldigt kul att bara cykla, eller rulla rättare sagt. Det var nerför hela tiden och det gällde att vara på alerten hela tiden! Skakigt och guppigt precis hela tiden. Framförallt. Herregud vilka vyer! Även fast jag sällan släppte blicken från vägen kunde jag njuta lite utav omgivningen. Bergen, sluttningarna och hela grejen. Lite läskigt emellanåt, men fan så mäktigt det var! Svårt att egentligen beskriva. Är man här måste man göra det.

Nu är vi på plats i Cusco. Senaste dagarna har vi även besökt Copacabana i Bolivia samt passerat gränsen till Peru och staden Puno. Båda städer intill världens högst belägna sjö. Titicacasjön. Peru nu alltså, sista landet på min resa. På söndag är det dags för äventyret mot Machu Pichu. Den fyra dagars långa turen utgår här ifrån Cusco.

Ha det! Haaaj!

Potosí & Uyuni

Bolivia. Här är jag alltså nu. Efter ett par dagar har jag vant mig vid den höga höjden och att man mycket lättare blir andfådd.

Potosí var en egentligen ganska trevlig stad, med charmiga smala gränder och där man bokstavligt handlar allt på gatan eller på torgen. Det fanns knappt några supermarkets, en av oss stötte på en under den tid vi var där. Däremot var det ofantligt mycket avgaser, vilket definitivt inte gjorde det enklare att andas i och med den höga höjden.

Nästan direkt när vi kom gick vi bort till stadens fotbollsarena, där hemmalaget Real Potosi skulle möta Bolivar från La Paz. Tyvärr vann Bolivar inte helt otippat med 6-1, men det var en kul upplevelse att få se stämningen och känslan.

Vår guide med Rosa bussarna, Marco, är ursprungligen från Potosi och har kvar sin familj här. Första kvällen gick vi därför hem till en av hans systrar, som bodde ganska nära vårt hotell, för att äta gott. Vi fick helgrillat lamm och grönsaker från deras egna land. Dessutom var alla hans andra syskon och några barnbarn på plats som vi fick träffa. En kul liten överraskning!

Vi besökte på måndagen silvergruvan som finns här. I full mundering gav vi oss in. Byxa, tröja, hjälm och lampa. Det var mycket intressant att se. Dels själva gruvan i sig och vilka material som tas fram där, men även vilka otroligt dåliga förhållande de arbetar under. Att medelåldern i Potosí är 35 år var plötsligt inte så orimligt. De tar över sina föräldrars jobb i gruvan generation efter generation tills deras lungor inte orkar med mer skit.

På tisdag eftermiddag rullade vi sydväst mot en ny stad. Uyuni. En väldigt liten stad där vi också hade två nätter. Här besökte vi en otroligt stor saltöken. Lika stor som hela Skåne, 11 000 kvadratkilometer! Helt ofattbart stort och helt obeskrivligt häftigt!

Vi körde runt med två bilar. Genom vatten, och salt som verkligen såg ut som snö och is. Vi gjorde ett par stopp och fick lite info av vår guide, Marco. Ett av stoppen var en ö mitt i hela öknen, där vi hade lunch och en promenad bland alla kaktusar på ön. En perfekt vy över det gigantiska vitlandskapet.

Nu sitter vi och äter frukost för att snart sätta oss på bussen igen och köra mot huvudstaden.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑